In Sweden we have, during the last six months or so, experienced a new phenomena. High and low, left and right, within the Social Democratic Party (SAP) people are discussing internal affairs - in the open. Is this a sign that the old Socialistic party is being a more Democratic party? And where might this lead?
When asked, front figures of SAP describe themselves as being Democratic Socialists. My view is that those two words - Democrat and Socialist - cannot be joined in one movement. Either your heart is with Democracy or your heart is elsewhere - be that Socialism, Communism or whatever.
The Social Democratic party has been a big player in Sweden for a long time. In the fifties and sixties it was unthinkable that the opposition would ever come into power. With taxes pouring in from the industry, which in turn profited from an exceptionally favourable situation in post-war Europe, SAP could start a great number of well meant social experiments. For those with more ambition than political belief, it was an easy step to join SAP for a piece of the power, which also led to a situation where SAP was housing not only socialists but also social liberals and non-political animals.
Today, fifty years later, when the world has realised that socialism in its pure Karl Marx form is no longer a viable solution for mankind, the left wing of SAP is faltering. At the same time the social liberals feel uneasy in company with the left wing. In short, SAP is no longer a political party in its own right; it is an organisation where people with very different political beliefs try to form a power platform that can win the next election. This, of course, is doomed to fail. We have in the last ten years seen SAP lose 40% of their voters. And the fall is continuing.
So, to answer my own questions in the first paragraph; Yes, SAP is finally implementing democracy within their own walls. And this leads to the fall of SAP. Which confirms my statement in the second paragraph – you can’t be a Social Democrat in reality. Either you are a Democrat or you are a Socialist.
Hej Jonas,
SvaraRaderaUrsäkta om jag blev för hård vid min värdering om ditt inlägg annorstedes. Efter att ha besvarat din kommentar i den diskussion som öppnades av Ylva Johansson, såg jag att du hade en egen blog och blev nyfiken på dina resonemang. Ditt pessimistiska inlägg ang. demokrati och socialdemokrati är bättre grundad än det du skrev i den andra texten. Jag kan förstå dinpessimism och hålla med om några av dina farhågor och diagnoser. Det är mycket svår att en individ ska kunna inta en position som gör honom till företrädare för en hel mänsklig gemenskap. Denna fråga har också sysselsatt mig länge och jag har skrivit en hel del. Jag har länge hävdat att i uttrycket ”individ och samhälle” det viktigaste ordet är OCH.
Hobbes tog upp problemet i sin Leviathan och Rousseau skilde mellan ”den allmänna vilja” och ”allas vilja”. Man kanske ska änsp skilja mellan ”alla” och ”var och en”, för att få insikt i frågan.
Inom Arbetarrörelsen talar man ofta om ”alla” utan att mena ”var och en”. Man ingår i ”alla” utan att bli tillfrågad om vad man anser. Men även om maktborgen (akro-polis) är intagen av opåöitliga individer, så håller jag inte med att det inte finns personer som har en etisk framförhållning. Alla pessimistiska generaliseringar skapar mer problem ön vad de löser. I brist på riktiga personer (jag skiljer ”person” från ”in-divid” = ”a-tom”) söker du räddningen i ”familjen”. Det är en ohållbar lösning av problemet, men jag förstår. Jag tror mer på sammanslutningar i vilka deltagarna blir helt medvetna om vad samhällsetik innebär och om deras roll som personer.
Hej Rådmansson,
SvaraRaderaJag respekterar ditt inlägg och är nyfiken på din historia och vad du har skrivit i angränsande ämnen.